Jag har ändrat åsikt om hur min telefon skall se ut, på insidan alltså.
T.ex. är programmet Ringdroid helt onödigt har jag märkt, för det enda programmet gör (förutom att klippa i ljudfilerna, men det har jag redan gjort på datorn) är att lägga de i media-mappen på SD-kortet. I någon av underkatalogerna för larm-, notifierings- och ringsignaler.
Nej, nu har jag många nya favoriter som jag använder ofta (de flesta varje dag, minst):
AppBrain Market Sync
LauncherPro
Simple Last.fm Scrobbler
Apps Organizer
ES File Explorer
Bland spelen är följande de jag gillar mest:
Alchemy
Drop
Hyper Jump (lite) – Jätteroligt att betal-apps bara funkar i USA och UK.
Jag har även installerat fyra apps som jag kategoriserat under spel, men som mer är hjälpmedel för dito:
Easy Scorecard (för att räkna kasten i frisbeegolf)
RPSSL (Rock – Paper – Scissors – Lizard – Spock)
Score (för att räkna poäng i tärning)
zilch free (för att spela tärning om man inte har tärningar eller motståndare)
Jag och två starka grabbar träffades utanför Avalon för att bege oss bort mot Storans parkering, där det skulle bjudas på stand-up vid halv åtta-tiden.
Mattiasx2+Anders fick dock ingen vidare placering vid scenen då Gestapo-vakten framför oss vägrade släppa in folk från vår klunga till det fullständigt öde (nja) området framför scenen.
Det vi såg, men mest hörde var dock väldigt roligt.
Gäster på Niklas Anderssons och Robert Larssons scen var, i ordning:
Soran Ismail
Stefan Odelberg
Peter Wahlbeck
Özz Nujen, och huvudnumret (för alla goa Göteborgare i vilket fall)
Peter Apelgren.
De fyra första bjöd på en något standardiserad stand-up (inte för att jag sett så mycket, och det betyder verkligen inte att det var dåligt) med gliringar åt politiker, Stockholmare, svenskar i allmänhet och invandrare.
Özz och Soran gjorde lite narr av sina egna rötter och det är väl okej. Lite annorlunda kändes det dock när Wahlbeck gjorde narr av invandrare, men det var väldigt roligt.
Alla fyra hade otroligt bra nummer och Odelberg gjorde t.o.m. något som han kallade för stand-up-magi. Han bjöd upp en tjej på scenen för ett korttrick och hans armar blev ormar och han hostade fram kortet som hon dragit. Behöver ni en tydligare förklaring får ni be om den tidigt, innan jag glömmer bort alla detaljer.
Bäst för kvällen var dock Kung Peter.
Han hade inte en vanlig stand-up-rutin utan drog helt enkelt en massa vitsar (och förklarade de sedan på sitt charmiga sätt). En serie vitsar om en mördarsnigel, en halv special från Åbygrillen ackompanjerad av en Pucko, två startkablar (i Burberry-rockar) som alla kom in på en bar vid olika tidpunkter. Det var säkert något mer där.
Sedan var det något där poängen (som han presenterat tidigare) var att tjädern bajsat en snubbe i skägget, eller rumpan, eller om det var gröt…
Kal och Åssbon blev kvitt, och det var INTE Peter som ollade Ken Wennelholms och Göran Rudbos munstycken på Storan då, för några år sedan.
Kung Peter
Har dock fått en kommentar från en, för kvällen, ej närvarande Mattias.
Han säger att det finns en kung av Göteborg, men det är inte Peter.
Jag sitter här i mitt skinn och äter Korv och Makaroner à la Jan-E och rippar CD-skivor.
Det är inte det enda jag gjort, men det är en trevlig start på dagen.
Igår var jag hos Anders och lirade på en låt han börjat på samt lyssnade/tittade på lite hjältar.
Jag tog med mig min super-bas och en mikrofon och spelade igenom hela låten samt lade på en första vers och början till en refräng i sång.
Det är roligt att äntligen spela musik igen.
Förra veckan var det fullt schema:
Jag träffade Sebastian i Timmerslätt och ”hjälpte” till lite med hans föräldrars altan;
jag var hos mormor och morfar;
jag lunchade och var på bio med Hermansson (plus BengtssonBengtsson på Pizza Hut-buffén. Filmen vi såg blev Knight and Day vilken var ganska bra. 1-1 blev det i tärningsmatcher.);
fredagen blev en helkväll med grabbarna och öl på The Bishops Arms, Västra Hamngatan;
i lördags var jag med Sandras familj hos hennes sysslingar i Sjuntorp.
Nu ska jag snart iväg till Anders igen och slagga ihop låten vi höll på med igår.
Äntligen har min stackars lilla semester börjat.
I två fantastiska veckor skall jag nästan inte jobba alls. Bara vila och rippa CD-skivor.
Just nu är jag i Timmerslätt och har precis träffat Sebastian och hjälpt till med att bygga lite på en altan åt hans päron.
Niklas skriver en hemsida och jag tittar på.
Det var länge sedan jag gjorde en blandskiva men igår var det dags igen.
Mitt digitala musikbibliotek är något decimerat för stunden då jag håller på och rippar om alla mina skivor, men jag fick med några gamla klassiker ihop med några återupptäckta guldkorn.
I ”High Fidelity” av Nick Hornby berättar huvudkaraktären om vissa regler för hur ett blandband skall göras. Jag hade gärna tagit del av ett komplett ramverk i detta ämne, men jag är väldigt nöjd med gårdagens resultat.
Nu får man bara hoppas att mina rippade .ogg-filer håller tillräcklig kvalitet för att spelas högt, och att mottagaren har tid att göra det.
Det är roligt med Britt, för hon är väldigt öppensinnad när det kommer till musik så jag behöver inte välja ut de mjäkigaste spåren från ett album utan blir lite friare att välja precis det jag vill ha.
Tyvärr kom jag på att minst en låt här jag nog använt på en tidigare blandskiva till henne.
Såhär ser låtlistan ut, och jag hoppas Britt inte läser detta innan jag hunnit lämna över skivan (men grattis i så fall):
Om ni försökt komma in på hemsidan utan att lyckas beror det på att php avaktiverats på grund av lite kod som inte velat ta time out (säger supporten till mig i alla fall).
Det problemet är nu, som synes, löst och jag kan äntligen kolla min underbara kreation igen.
Hmm, nu när jag började skriva detta inlägg i ”SnabbPress” kom jag på att det var nog det sista jag klickade på innan sidan lade ner. Jag tror jag kan ha stängt denna panel innan den hunnit ladda färdigt.
Om så är fallet får ni gärna påminna mig om att aldrig byta sida utan att stoppa alla pågående processer på den föregående innan något nytt laddas.
Nu bör vän av ordning fråga sig: ”Varför har du bytt design, när din hemsida redan var otroligt cool?!”
Jo, det är så att WordPress, som denna hemsida använder sig av, har kommit i en ny version och då jag inte kunnat göra en automatisk uppgradering har jag helt enkelt installerat en ny över min gamla sida.
Jag har hört från säkra källor att det är hälsosammare för ögonen att läsa svart text mot vit bakgrund, så för stunden behåller jag standardtemat. Men jag skall försöka byta ut bilden mot en egen, för så standardiserat vill jag inte ha det att jag använder en medföljande bild.
Jag höll mitt löfte om att försöka skriva en recension på Solution .45s ”For Aeons Past”, men jag lyckades inte skriva den. Just nu har jag inte kvar den på mobilen, som jag använder till att lyssna på musik, men när jag rippat den igen skall jag ge det ytterligare några försök.
Men jag kan för stunden säga att den är i alla fall högkvalikativ och det låter väldigt mycket Scar Symmetry hela tiden.
Om i har några synpunkter på det nya utseendet eller hittar något som ser konstigt ut, eller en trasig länk får ni gärna säga till.
Jag missade litegrann, men de verkade ändå tycka skivan håller ganska hög kvalitet.
Jag trodde ju att den skulle nå 8 hos GD.
Keep Of Kalessin: Reptilian
7.2/10
Lord K: The Norwegian Eurovision participants (or, wait… did they qualify?) return with “Reptilian”. Funny thing is that the (perhaps) Eurovision entry (“The dragon tower”) is the highlight of the album, not meaning that any of the other material is bad – coz it certainly isn’t. KOK’s a talented band without a doubt, and their somewhat black metal influenced music is a treat for anyone into well-composed material with impressive musicianship. They are not very tr00 though. 7
Kampfar: Keep Of Kalessin aren’t very necro, after all they tried to qualify for the awfulness known as Eurovision, but this doesn’t stop me from enjoying “Reptilian” quite fucking hard. Extreme-metal light at its best this. 8
The Duff: There are parts of “Reptilian” that send me over the edge, but the ideas these develop into sometimes fail me which is a real shame – I haven’t heard metal this captivating from many, and yet most of it isn’t even close to traditional black metal as I originally thought the band coined. It’s fresh, real addictive material that is honest, technical and just plain headbang-worthy. Some stale sections do kick in every once in a while, reminding me of run-of-the-mill melodeath/deathcore or whatever the fuck derivative sub-genre you can think of, but Keep of Kalessin may have won themselves a purchase for how eclectic and ingraining their music is. 8
Trauma: I thought this band was gonna be some power metal/folk metal. I was completely wrong and completely surprised. Quality black/whatever done with enviable energy. 7
CadenZ: Thrashened black metal, expertly crafted. Though the difference isn’t all that big, there’s more musicianship than soul on “Reptilian”, and that equation bodes not well in any genre, and especially not in BM. Still a very nice effort, and it might be a grower. 7
JD Provorse (guest): When they are being a thrash band, they make me want to bang my head like a madman. When they are being a black metal band, they are just thoroughly average. Extra nerd points for the band name, though. 6
En snabb koll på AppBrain visade att jag hade missat en del stora spelare att testa.
Här kommer en snabb genomgång av ytterligare fem musikapplikationer för Android.
Men betänk, att nu listar jag alla testdeltagare. I mitt förra inlägg nämnde jag bara toppkandidaterna.
Astro Player Beta – Obefintligt bibliotek, men annars ganska snyggt.
museek – Överavancerat, med ”häftiga” 3D-vyer av alla omslag.
Music Queue – Inte alls vad jag vill ha. Riktigt tråkig.
Simply Music – Spelar inte OGG och ser allmänt B (som i budget) ut.
Yebisu Music – Den enda av de fem spelarna jag hade kunnat tänka mig, men jag lyckades inte få igång någon scrobbling till last.fm, så även den går bort!
Om ni är som mig bör ni alltså undvika dessa musikspelare till Android.
