Jag och min kära sambo har igår och idag varit med i en budgivning för en lägenhet i Guldheden.
Tyvärr blev summan till slut lite för saftig för oss så vi hoppade av. Men nu har vi i alla fall testat och kanske inte blir lika nerviga nästa gång.
Vi har inte letat lägenhet (bostadsrätt, minst trea) så värst länge så vi tröstar oss även med att vi antagligen kommer att hitta något ännu finare/bättre när vi nu fortsätter leta.

Vi använder Hemnet för att sortera ut det vi är intresserade av.
Har någon något tips får ni dock gärna höra av er!
Hemnet

Angående musik så ser det just nu ut såhär på topp fem:

  1. Katatonia ”Night Is The New Day”
  2. Katatonia ”Night Is The New Day”
  3. Katatonia ”Night Is The New Day”
  4. Katatonia ”Night Is The New Day”
  5. Katatonia ”Night Is The New Day”

Katatonia - Night Is The New Day

Jag väntar på The Haunteds nya, ”Unseen”, och ser väldigt mycket fram emot den.
Men ovan nämna skiva är så otroligt stark att jag kan vänta, nästan hur länge som helst.
Håll utkik efter en recension på dessa sidor!

Bandet har spelat in en musikvideo till låten ”Day And Then The Shade”. Se den nedan:

Jag är ju som bekant lite smått nördig av mig.
Antingen är det musik, eller det faktum att jag kör Ubuntu (vilket förhoppningsvis blir mer mainstream snart) eller rent allmänt om teknik.

Av den anledningen tände jag direkt när jag såg möjligheten att testa LG’s nya heta Android-telefon, Optimus 2X, vilken jag faktiskt varit intresserad av sedan den utannonserades.
Telefonen är det kraftfullaste som finns på marknaden idag, och jag har börjat tröttna på hur slö min HTC Legend är.

Här följer en informationsvideo om telefonen från Smartson Testpilot:

Hoppas jag blir utvald att få prova denna mobil!

Dessa två versioner av Bloodbath’s stentunga ”Eaten” skiljer en aning i arrangemanget.
Vilken tycker ni är hårdast?

Originalet:

Eller denna:

Det här är underbart:

Norge är rätt bra ändå.

Åh, decennie två.

Ett mycket trevligt år är till ända och vi gläntar på dörren till ett nytt.
Året 2010 var det mest vuxna hittills (konstigt?) med mycket vin, stickande tröjor och parmesan.
Mest (eller kanske snarare störst) hände i slutet av året: jag och Sandra förlovade oss på vår resa till Gran Canaria.
Jag kan tyvärr inte använda ringen när jag jobbar, men jag har den runt halsen nu.
Det var inte helt enligt reglerna i The Bro Code, men vi var heller inte först att ta detta stora steg. Det kändes också självklart efter att vi bott ihop över ett år, och snart varit tillsammans i tre dito.

Idag är det dags för proffsorganiserad spontanbio: Grisen-i-säcken-bio på Bio Roy.
Vi (Mattias×3) var där för några veckor sedan (antagligen fyra/fem för det skall tydligen vara återkommande första måndagen i varje månad så man får gå förbi Hesa Fredrik på Avenyn) och fick då, med glest sällskap, se ”The Nightmare Before Christmas”.
Det ska bli kul att se vilken film de valt till oss denna gång.
Vad tror ni? Jag hoppas på ”Dune” (1984).

Gott Nytt 201_!

Hej hej hallå dagboken.
Snarare veckoboken så sällan som jag skriver något vettigt nu…

Idag var det i alla fall Mattias-date, något av det trevligaste i världen, med Mattias och Mattias (och mig, Mattias).
Jag och Mattias träffades tidigt för att hämta ut Grisen-i-säcken-biobiljetter på Bio Roy, sedan hängde vi en stund på 7-eleven, Valand innan vi begav oss till Majorna, Masthugget, Stigbergstorget och där, Bengans.

Bengans

Bengans

Eftersom Mattias verkade bli lite sen spenderade vi ganska lång tid i skivbackarna på den gamla biografen.
Trevligt, och lite extra givande idag när vi hade så mycket tid.
När Mattias hörde av sig och sade att han var i nära antågande begav vi oss till La Fortezza (?) för ”Stans bästa kebab”. Av Anders inne på Bengans hörde vi att den inte var alls speciellt bra, men vi kände oss ändå tvungna att testa själva (plus att Anders erkände att det var längesedan han åt kebab). Vi blev positivt överraskade/nöjda eller i alla fall mätta men ganska snart var det dags att återigen resa till Avenyn och Bio Roy.

Väl på plats behövde vi alla tre utnyttja faciliteterna och missade att hamna först i insläppet.
Men detta gjorde inte speciellt mycket då det knappt var 20 personer som hade slutit upp till detta underbara evenemang.

The Nightmare Before Christmas

The Nightmare Before Christmas

Filmen som strax började spelas var ”The Nightmare Before Christmas”, vilken undertecknad inte hade sett, så en positiv överraskning där!
Riktigt kvalitativ rulle, och det är synd att inte fler dök upp.

Bra film, god(?) mat och trevligt umgänge i oömma kläder.
En bra måndag med andra ord.

Tack och hej, leverpastej.

Tack vare MetalSucks har jag nu tappat all ambition att spela musik.
Jag har två armar, men kommer aldrig kunna lira såhär:

Länk till inlägget som raserade mina drömmar: http://www.metalsucks.net/2010/11/22/a-one-armed-bassist-fo-reals/

Det finns tydligen fler videos av killen, men jag vågar inte titta…

Allen - Lande 'The Showdown' Star One 'Victims Of The Modern Age'

Dessa två skivor är i stort sett den enda musik jag lyssnat på den senaste tiden.
En kort recension skulle enbart kunna säga ”Köp skivorna!”, men jag skall försöka gå in lite mer i detalj.

”The Showdown” är tredje plattan som samlar gudabenådade (Duke) Jörn Lande och Sir Russel Allen och musiken känns igen. Svenske gitarristen Magnus Karlsson (som i gruppen även traktar bas och keyboard) fortsätter på inslagen linje med otroligt lättlyssnad, pampig rock. Det är ofta nära symfoniskt, men gitarren är fortfarande i centrum och ljudbilden är fulländad.
Varje låt har sina klistriga melodier, men den låt jag kommit på mig själv att nynna på mest är ”Judgement Day”, vilken även förärats en video:

Där Allen-Lande-skivorna är trallvänliga och melodiösa är Star One istället tungt episka. Det är fortfarande melodiös hårdrock, fast med mer progressiva inslag, och känslan är helt annorlunda.
Där Magnus valt att framhäva gitarren har det Holländske musikgeniet och multiinstrumentalisten Anthony Arjen Lucassen ofta istället vävt en tät matta av synth/keyboard och bas.
Även i detta projekt framförs dock sången av inom branschen kända namn: Dan Swanö (känd från Edge of Sanity och 2000 andra band och projekt) har en förhållandevis liten roll, bredvid (igen) Sir Russel Allen (annars främst i Symphony X), Damian Wilson (från brittiska prog-metallarna Threshold) och med kvinnlig pipa, Floor Jansen (After Forever).

Den låt som satt sig mest från ”Victims…” är ”Earth That Was” för den har en otroligt kraftfull refräng (och introt luktar väldigt mycket ”Young Forever” från Jörns ”Out To Every Nation”), men Star One är låtar som hör ihop i ett albums större helhet.
Trots det uppmanar jag er ändå att lyssna på låten via klippet nedan, för detta får ni inte missa!

Mer?
Otroligt tung är också ”24 Hours”:

Audiofilen kommer säkert föredra Star One framför A-L, för den tyngre ljudväggens skull; AOR-fantasten gillar A-L bättre; 70-talsfanet väljer Star One för orglarna; 80-talisten gillar den rakare hårdrocken i A-L. Jag väljer inte bort någon av skivorna utan kommer att lyssna på båda om vartannat.

Allen – Lande ”The Showdown”

7/8

Star One ”Victims Of The Modern Age”

6,5/8

Här är ett klipp som jag filmade under spelningen.
Anledningen till att jag inte spelade in hela ”Final Resistance” var att batteriet började larma för låg nivå, och jag ville ha kvar lite kraft ifall det hände något annat häftigt.

Här är ett annat klipp, från allsångslåten ”Misery’s Crown” lånat från Framednoise via Loudfarmer:

Igår startade Göteborgs Kulturkalas för året.

Jag och två starka grabbar träffades utanför Avalon för att bege oss bort mot Storans parkering, där det skulle bjudas på stand-up vid halv åtta-tiden.
Mattiasx2+Anders fick dock ingen vidare placering vid scenen då Gestapo-vakten framför oss vägrade släppa in folk från vår klunga till det fullständigt öde (nja) området framför scenen.
Det vi såg, men mest hörde var dock väldigt roligt.
Gäster på Niklas Anderssons och Robert Larssons scen var, i ordning:
Soran Ismail
Stefan Odelberg
Peter Wahlbeck
Özz Nujen, och huvudnumret (för alla goa Göteborgare i vilket fall)
Peter Apelgren.

De fyra första bjöd på en något standardiserad stand-up (inte för att jag sett så mycket, och det betyder verkligen inte att det var dåligt) med gliringar åt politiker, Stockholmare, svenskar i allmänhet och invandrare.
Özz och Soran gjorde lite narr av sina egna rötter och det är väl okej. Lite annorlunda kändes det dock när Wahlbeck gjorde narr av invandrare, men det var väldigt roligt.
Alla fyra hade otroligt bra nummer och Odelberg gjorde t.o.m. något som han kallade för stand-up-magi. Han bjöd upp en tjej på scenen för ett korttrick och hans armar blev ormar och han hostade fram kortet som hon dragit. Behöver ni en tydligare förklaring får ni be om den tidigt, innan jag glömmer bort alla detaljer.

Bäst för kvällen var dock Kung Peter.
Han hade inte en vanlig stand-up-rutin utan drog helt enkelt en massa vitsar (och förklarade de sedan på sitt charmiga sätt). En serie vitsar om en mördarsnigel, en halv special från Åbygrillen ackompanjerad av en Pucko, två startkablar (i Burberry-rockar) som alla kom in på en bar vid olika tidpunkter. Det var säkert något mer där.
Sedan var det något där poängen (som han presenterat tidigare) var att tjädern bajsat en snubbe i skägget, eller rumpan, eller om det var gröt…
Kal och Åssbon blev kvitt, och det var INTE Peter som ollade Ken Wennelholms och Göran Rudbos munstycken på Storan då, för några år sedan.

Kung Peter

Kung Peter

Har dock fått en kommentar från en, för kvällen, ej närvarande Mattias.
Han säger att det finns en kung av Göteborg, men det är inte Peter.

Annars händer det inte så mycket…

© 2011 The Brink of Jane Suffusion theme by Sayontan Sinha