The Haunted - UnseenArvet efter At The Gates är inte alls lika skönjbart längre, The Haunted är sig själva och inga andra.
Från första plattan har man stadigt sänkt tempot, och nya ”Unseen” är bandets softaste släpp hittills.
De flesta av riffen på denna hypade/hajpade skiva hade lätt passat in även på de första två albumen (den självbetitlade debuten, och Grammisvinnande ”Made Me Do It”), så det står klart: musikaliskt är detta batterist Per Möller Jensens skiva.
En annan viktig tonsättare är dock, bandets största profil, sångare Peter Dolving.

Jag har haft svårt för hans skrik.
När ”Made Me Do It” kom ut tyckte jag att det var helt rätt att bandet bytt sångare. Nu har jag ändrat åsikt. Peter Dolving har en känsla i rösten få andra besitter.
Han gör precis vad han vill (och säger vad han vill. Han har hamnat i smeten i flera hårda internetdiskussioner) och bryr sig inte alls om hur ”det SKA låta”. Kudos!

Tyvärr tror jag inte världen är mogen för ”Unseen”. Jag har i alla fall svårt att ta den till mig.
Ena stunden älskar jag den, ibland förstår jag den inte alls.
För det mesta har jag tyckt bäst om de rakare spåren, som ”Never Better”, ”Unseen”, ”The City” och ”Them”. Men den låt jag kommit på mig att nynna på mest är den knäppa ”The Skull”.

I grunden är det riffbaserad rock-thrash vi bjuds på och vågar man bara lyssna på ”Unseen” lär man hitta minst en låt man tycker om. För här finns det något för alla!

http://listen.grooveshark.com/#/album/Unseen/5871142?src=5

Där har ni en länk för att lyssna på albumet online. Våga!

Betyg:
87%

Titta, jag testar en ny betygsättning!

Jag har laddat upp bilder från At the Gates avskedsspelning den 5 september, 2008 i mitt fotoalbum.

Spana in det här:
http://bilder.tboj.se/#6.0

Världens bästa At the Gates var ju som bekant på Bengans i fredags.

De firade något slags avslut som band med ett släpp av en DVD-box med dokumentär, livespelning och andra klipp samlade på tre skivor.

Har kikat lite på dokumentären, och det var kul att se så många ”kändisar” som kommit från Hovås/Billdal.

Ett skatt i svensk musik, och metal över huvud taget.

Ett par anekdoter från signeringen:

  • Jag hörde att någon framför mig i kön gratulerade Jonas på födelsedagen. När jag kom fram frågade jag om det stämde att han fyllde år. ”Ja”, sade han och jag gratulerade och tog i hand. Gitarrist Martin stämde in lite ”ja, just det!”. Men jag tror inte någon gratulerade Anders… De är tvillingar, för er som inte visste det.
  • Martin satt först och han fick inte signera min ”The Red…” och när jag kom till Anders som satt sist frågade han mig om Martin missat skriva. Jag sade att jag dissade honom (han, Martin, accepterade detta eftersom han inte spelade på skivan). Anders sade: ”Ja, han är ju inte någon bra gitarrist ändå.”
    Martin hörde detta och svarade: ”Har ni inte fattat det förrän nu?!”
I kön

Såhär förväntansfulla var vi i kön

At the Gates

Såhär ser bandet ut utan trummis

Hos Bamboo

Efteråt gick vi och åt. Det var såhär gott!

Den 26:e februari skall Göteborgs stoltheter At the Gates komma till Bengans och signera sitt senaste (vilket är lite roligt med tanke på att bandet lade ner efter ”Slaughter of the Soul” 1995) släpp.
En DVD med dokumetariska klipp och konsertinspelningar.

En chans för alla att träffa Sveriges förnämsta orkester alltså. Jag ska dit.

Läs även vad Mattias tycker om en av deras låtar:
http://keff.blogg.se/2010/february/top5-1.html

Fotnot

http://www.globaldomination.se/top10/the-most-dominating-albums-of-the-1990s-10-1

© 2011 The Brink of Jane Suffusion theme by Sayontan Sinha