Jag har lite funderingar kring hur jag skall sätta betyg när jag recenserar musik (om jag kommer fortsätta, vilket jag vill!).

Som det ser ut nu använder jag en skala från 1 till 8 (eller är det 0-8? Jag har aldrig använt nollan), med halvsteg. Detta ger egentligen alltså ett utfall mellan 1 och 16.
Är detta rättvisande?

Jag har vid ett flertal tillfället satt 8/8 i betyg för en skiva. Kolla bland mina recensioner.
Betyder det att den skivan är perfekt? Nej, det gör det faktiskt inte.
Med en skala mellan 0-100% skulle man komma närmare sanningen. Och tittar man vad min näst högsta poäng blir i procent (7,5/8 alt. 15/16) får man ca 94%. Och en åtta blir egentligen mellan 31/32 (ca 97%) och 100%, om man använder normala avrundningsregler.

GP använder en skala mellan 0-5. Differensen mellan de två högsta betygen (fyra fyrar, respektive fem fyrar) är 20 procentenheter. Tänk på det! En femma kan alltså betyda allt mellan 90-100% om man utgår från att 89% avrundas nedåt.

Vidare är kanske inte ett allmänt slutbetyg helt rättvisande alla gånger.
Global Domination sätter de poäng på varje instrument för sig, på skivorna som väljs in i kategorin ”Class6(66)” (=classics). Utöver musiken sätter de här även betyg på låtskrivning, produktion, låttexter, omslag, booklet och logga. Allt detta med en skala mellan 1/10 (där ettan sägs betyda ungefär: ”virveltrumman på [Metallica's] ‘St. Anger’”). Men även om det högsta betyget som sätts på varje del är en nia, kan slutbetyget bli 10 (”Global Domination. Penis. Touchdown.”).

Jag har funderat på att göra en liknande grej, men att ge mina kategorier betyg mellan 0-100% för att göra det tydligare. Problemet är bara att säga vad som bör hamna var, och vilka kategorier jag bör använda…

Jag missade litegrann, men de verkade ändå tycka skivan håller ganska hög kvalitet.
Jag trodde ju att den skulle nå 8 hos GD.

Keep Of Kalessin: Reptilian

7.2/10

Lord K: The Norwegian Eurovision participants (or, wait… did they qualify?) return with “Reptilian”. Funny thing is that the (perhaps) Eurovision entry (“The dragon tower”) is the highlight of the album, not meaning that any of the other material is bad – coz it certainly isn’t. KOK’s a talented band without a doubt, and their somewhat black metal influenced music is a treat for anyone into well-composed material with impressive musicianship. They are not very tr00 though. 7

Kampfar: Keep Of Kalessin aren’t very necro, after all they tried to qualify for the awfulness known as Eurovision, but this doesn’t stop me from enjoying “Reptilian” quite fucking hard. Extreme-metal light at its best this. 8

The Duff: There are parts of “Reptilian” that send me over the edge, but the ideas these develop into sometimes fail me which is a real shame – I haven’t heard metal this captivating from many, and yet most of it isn’t even close to traditional black metal as I originally thought the band coined. It’s fresh, real addictive material that is honest, technical and just plain headbang-worthy. Some stale sections do kick in every once in a while, reminding me of run-of-the-mill melodeath/deathcore or whatever the fuck derivative sub-genre you can think of, but Keep of Kalessin may have won themselves a purchase for how eclectic and ingraining their music is. 8

Trauma: I thought this band was gonna be some power metal/folk metal. I was completely wrong and completely surprised. Quality black/whatever done with enviable energy. 7

CadenZ: Thrashened black metal, expertly crafted. Though the difference isn’t all that big, there’s more musicianship than soul on “Reptilian”, and that equation bodes not well in any genre, and especially not in BM. Still a very nice effort, and it might be a grower. 7

JD Provorse (guest): When they are being a thrash band, they make me want to bang my head like a madman. When they are being a black metal band, they are just thoroughly average. Extra nerd points for the band name, though. 6

http://www.globaldomination.se/autopsy/audio-autopsy-july-2010

Keep of Kalessin - Reptilian

Keep of Kalessin - Reptilian

Ja, Keep of Kalessin riskerade alltså sin karriär som band genom att ställa upp i Norges melodifestival, Melodi Grand Prix.
De fick en del spe från aktörer i genren (black metal) där man – i alla fall om det varit för tiotalet år sedan – antingen var true eller död.

Extremt, javisst. Men Norges black metal-scen har en del skandaler bakom sig och det lär krävas en hel del att göra denna sorts musik ”folklig”.

Keep of Kalessin släppte två skivor 1997 och 1999, som var allt annat än proffsiga (de lät väl i och för sig som klassisk black metal ska göra, så gillar man det får man gärna leta upp dem) och sedan var det tyst ganska länge.
Jag upptäckte bandet av en slump strax innan ”Armada” släpptes, 2006. Jag fick ett spam-mail från något/någon underground metalzine/bolag/distributör/återförsäljare som hyllade Keep of Kalessin och deras banbrytande sound. För en gångs skull följde jag länken och fick där höra ”Crown of the Kings”.

Pang, bom – en skiva till i samlingen.

Det moderna Keep of Kalessin står för otroligt stilren black metal med (faktiskt) ett ganska eget sound.
Man får väsande gitarrer, klickande bastrummor och en del körer och keyboardslingor. Blastbeats och growling. Grind och distade gitarrplock. Stundom i maxtempo (vilket självklart är häftigast), ibland i midtempo (med riktigt skönt groove) och lite mer sällan som långsamma ljudmattor med mer dominerande keyboard.

Bäst (just nu) är öppningsspåret ”Dragon Iconography” och snabba ”The Divine Land”.
Skivan innehåller ”bara” åtta låtar, men vi får ändå närmare timmen med underbart stämningsfull musik för pengarna och med tanke på kvalitén borde det inte vara några tveksamheter och du redan gillar genren.

Några smakprov finns självklart på MySpace.

Det som drar ner betyget på detta, bandets bästa släpp, är ändringen de gjort i ”The Dragontower”.
Schlagerversionen var klockren och hade passat väldigt bra i albumet. Nu ville de väl inte ha med så korta låtar utan fyllde helt sonika ut den med ett solo. Helt okej, om det inte varit för att gitarrsolot låter som om jag försökt improvisera fram det.
Det är disharmoniskt (på fel sätt), otydligt, tråkigt, platt och orytmiskt och förstör helheltsintrycket.
En anekdot är att låten faktiskt påminner lite om In Flames ”Only for the Weak”, vilken är en anti-favorit för mig.

Suck. Så nära, men ändå inte hela vägen fram.
Jag kan tänka mig att vi faktiskt kommer att få se en åtta (av tio) hos Global Domination i nästa Audio Autopsy nästa tisdag, där ”Reptilian” borde vara med. De är annars kända för att vara ganska hårda (med betygen).

Keep of Kalessin ”Reptilian”

7,5/8

© 2011 The Brink of Jane Suffusion theme by Sayontan Sinha