Det här är underbart:

Norge är rätt bra ändå.

Igår var det dags för en andra Black Hour i min regi.
Starka och svarta var: Mattias H, Anders och Niclas (i den ordning de kom hit).

Jag hade lite problem med skivan jag ville spela.
Jag var tvungen att bränna den tre gånger innan jag fick ett ex utan hack (och var således även tvungen att lyssna igenom blandningen ordentligt tre gånger innan själva BH).
Det var lite segt att bränningen strulade (mina gamla CD-R kanske inte var helt okej), men det blev en ganska bra blandning som fick bra bemötande.

Låtlista:
1. Satariel ”Vengeance Is Hers”
2. Misteltein ”Autumns Misty Might”
3. Dark Funeral ”King Antichrist”
4. Dawn ”The Aphelion Deserts”
5. Dimmu Borgir ”Master Of Disharmony”
6. Dissection ”Night’s Blood”
7. Dragonlord ”Revelations”
8. Keep Of Kalessin ”The Divine Land”
9. Naglfar ”Of Gorgons Spawned Through Witchcraft”
10. Satyricon ”Mother North”

Speltid: 60.00

För den oinvigde: #BlackHour är 60 minuter total stillhet i kolmörker, plus en blandskiva med black metal.
Lånat från min Twitter.

Det var nästan så att solen inte hann gå ner ordentligt när vi startade skivan kl. 6.66 pm, men jag hade mörklagt så väl jag kunde.
Alla deltagare var också väldigt välklädda, i svart och åter svart. Jag hade t.o.m. på mig ett par specialbeställda, skräddarsydda, helsvarta byxor och ett par Hell(y) Hansen-sockar. Men bäst var nog ändå Mattias H, som satt med ett svart paraply.

Bilder kanske kommer vid senare tillfälle.
För stunden försöker jag bara minnas känslan av ytterligare en genomförd Black Hour (både jag och Niclas upplevde skakningar under vissa delar av spelningen), samt de grymma matcher med FC Brunlyckan och Flingost AF som vi spelade på PS2 efteråt. Plus de varv vi klarade av på Earache Extreme Metal Racing.
Efter allt detta började det bli dags för halva truppen att bege sig, men vi satte på lite Metalocalypse för att runda av det hela. Och strax gick även den siste (Niclas, som ju har längst att åka) och jag var ensam kvar i mörkret.

Tack för igår grabbar!

Jag missade litegrann, men de verkade ändå tycka skivan håller ganska hög kvalitet.
Jag trodde ju att den skulle nå 8 hos GD.

Keep Of Kalessin: Reptilian

7.2/10

Lord K: The Norwegian Eurovision participants (or, wait… did they qualify?) return with “Reptilian”. Funny thing is that the (perhaps) Eurovision entry (“The dragon tower”) is the highlight of the album, not meaning that any of the other material is bad – coz it certainly isn’t. KOK’s a talented band without a doubt, and their somewhat black metal influenced music is a treat for anyone into well-composed material with impressive musicianship. They are not very tr00 though. 7

Kampfar: Keep Of Kalessin aren’t very necro, after all they tried to qualify for the awfulness known as Eurovision, but this doesn’t stop me from enjoying “Reptilian” quite fucking hard. Extreme-metal light at its best this. 8

The Duff: There are parts of “Reptilian” that send me over the edge, but the ideas these develop into sometimes fail me which is a real shame – I haven’t heard metal this captivating from many, and yet most of it isn’t even close to traditional black metal as I originally thought the band coined. It’s fresh, real addictive material that is honest, technical and just plain headbang-worthy. Some stale sections do kick in every once in a while, reminding me of run-of-the-mill melodeath/deathcore or whatever the fuck derivative sub-genre you can think of, but Keep of Kalessin may have won themselves a purchase for how eclectic and ingraining their music is. 8

Trauma: I thought this band was gonna be some power metal/folk metal. I was completely wrong and completely surprised. Quality black/whatever done with enviable energy. 7

CadenZ: Thrashened black metal, expertly crafted. Though the difference isn’t all that big, there’s more musicianship than soul on “Reptilian”, and that equation bodes not well in any genre, and especially not in BM. Still a very nice effort, and it might be a grower. 7

JD Provorse (guest): When they are being a thrash band, they make me want to bang my head like a madman. When they are being a black metal band, they are just thoroughly average. Extra nerd points for the band name, though. 6

http://www.globaldomination.se/autopsy/audio-autopsy-july-2010

Keep of Kalessin - Reptilian

Keep of Kalessin - Reptilian

Ja, Keep of Kalessin riskerade alltså sin karriär som band genom att ställa upp i Norges melodifestival, Melodi Grand Prix.
De fick en del spe från aktörer i genren (black metal) där man – i alla fall om det varit för tiotalet år sedan – antingen var true eller död.

Extremt, javisst. Men Norges black metal-scen har en del skandaler bakom sig och det lär krävas en hel del att göra denna sorts musik ”folklig”.

Keep of Kalessin släppte två skivor 1997 och 1999, som var allt annat än proffsiga (de lät väl i och för sig som klassisk black metal ska göra, så gillar man det får man gärna leta upp dem) och sedan var det tyst ganska länge.
Jag upptäckte bandet av en slump strax innan ”Armada” släpptes, 2006. Jag fick ett spam-mail från något/någon underground metalzine/bolag/distributör/återförsäljare som hyllade Keep of Kalessin och deras banbrytande sound. För en gångs skull följde jag länken och fick där höra ”Crown of the Kings”.

Pang, bom – en skiva till i samlingen.

Det moderna Keep of Kalessin står för otroligt stilren black metal med (faktiskt) ett ganska eget sound.
Man får väsande gitarrer, klickande bastrummor och en del körer och keyboardslingor. Blastbeats och growling. Grind och distade gitarrplock. Stundom i maxtempo (vilket självklart är häftigast), ibland i midtempo (med riktigt skönt groove) och lite mer sällan som långsamma ljudmattor med mer dominerande keyboard.

Bäst (just nu) är öppningsspåret ”Dragon Iconography” och snabba ”The Divine Land”.
Skivan innehåller ”bara” åtta låtar, men vi får ändå närmare timmen med underbart stämningsfull musik för pengarna och med tanke på kvalitén borde det inte vara några tveksamheter och du redan gillar genren.

Några smakprov finns självklart på MySpace.

Det som drar ner betyget på detta, bandets bästa släpp, är ändringen de gjort i ”The Dragontower”.
Schlagerversionen var klockren och hade passat väldigt bra i albumet. Nu ville de väl inte ha med så korta låtar utan fyllde helt sonika ut den med ett solo. Helt okej, om det inte varit för att gitarrsolot låter som om jag försökt improvisera fram det.
Det är disharmoniskt (på fel sätt), otydligt, tråkigt, platt och orytmiskt och förstör helheltsintrycket.
En anekdot är att låten faktiskt påminner lite om In Flames ”Only for the Weak”, vilken är en anti-favorit för mig.

Suck. Så nära, men ändå inte hela vägen fram.
Jag kan tänka mig att vi faktiskt kommer att få se en åtta (av tio) hos Global Domination i nästa Audio Autopsy nästa tisdag, där ”Reptilian” borde vara med. De är annars kända för att vara ganska hårda (med betygen).

Keep of Kalessin ”Reptilian”

7,5/8

Jag håller på och lyssnar på mina tre senast inköpta skivor:

  • Keep of Kalessin ”Reptilian”
  • Wuthering Heights ”Salt”
  • Masterplan ”Time to be King”

Av dessa tre har jag mest längtat efter Masterplan, för att få höra Jörn Landes röst till Roland Grapows musik (synd att Uli Kusch inte kommit tillbaka också).
Den är bra och tung, men inte lika klockren som de tidigare två (om man räknar bort Mike DiMeos skiva, inte för att den är dålig men…), men jag har heller inte hunnit lyssna så mycket ännu.

Starkast för stunden är dock den norska schlager-kvartetten Keep of Kalessin och deras underbart hektiskt brutala ”Reptilian”, som kan vara deras bästa skiva hittills.
Jag tipsade om deras låt, ”The Dragontower”, när de ställde upp med den i norska Melodifestivalen (Melodi Grand Prix).
De slutade på en tredjeplats med en riktigt bra låt, som på albumet dock blivit förlängd med ett av modern tids sämsta solon.
Det drar självklart ner slutbetyget, men i sin helhet är det fortfarande ett otroligt starkt album.

Mer ingående beskrivningar och omdömen kommer nästa uge?

Nox Vorago hade inte speciellt mycket konkurrens av det vi hann se,
men jag och Bengt stack innan resultatet var färdigställt så jag vet inte hur det gick.

Nox Vorago 1 - 100122
Nox Vorago 1 - 100122

Men jag vet att black metal kan gå hem även bland folk som inte är vana vid det:


Från den norska schlagertävlingen i år.


© 2011 The Brink of Jane Suffusion theme by Sayontan Sinha